”5:2-diet inkörsport till ätstörningar”

I en debattartikel i Aftonbladet igår skrev Alexandra Dahlberg om hur 5:2 dieten kan vara en inkörsport till ätstörningar, något hon kanske kan ha rätt i. Samtidigt är Aftonbladets fixering vid dieten är värre än någonsin.

5:2-metoden - sommarens stora snackis!
5:2-metoden – sommarens stora snackis!

5:2 dieten/metoden (eller vad du vill kalla den) går ut på att man äter 600 kcal två (ej sammankopplade) dagar i veckan och att man äter som vanligt de andra fem dagarna. Av detta ska man då få bättre hälsovärden, särskilt mindre nivåer av det cancerförknippade proteinet IGF-1. I alla fall om man får tro den engelska dokumentär som gjordes av Michael Mosley som sändes i Vetenskapens Värld i våras.

De svenska kvällstidningarna såg som många andra det intressanta i detta och har sedan dess dagligen hyllat dieten till skyarna. Jag ställer mig dock lite mer reserverad till 5:2, då jag har svårt att se metoden som en hållbar livsstil under en längre tid. De två dagar man äter 600 kcal ser jag som ett problem. Precis som Alexandra menar i artikeln blandar du hunger med eventuellt kompensationsbeteende.

Dessutom finns ganska lite direkt forskning gjord på dieten. Det studier som är gjorda bygger på djurstudier, heldagarsfastor eller kalorirestriktion över lag. Jag betvivlar dock inte att hälsovärdena ofta kommer bli bättre (precis som de blir med andra dieter man följer), men man kanske ska passa sig med att säga att 5:2 är vetenskapligt bevisat positiv för hälsan.

Jag förespråkar ofta en 16:8 fasta. Det vill säga att man äter under en period på ungefär 8 timmar och fastar 16 timmar. Även här finns en viss risk för kompensation men den är inte ens i närheten av den 5:2 fasta som nu skrivs upp i Aftonbladet och andra kvällstidningar. 600 kcal två dagar av veckan tycker jag inte är hållbart i längden, i alla fall inte för normalviktiga. Hos personer med anlag för ätstörningar kan det leda till ruskänslor och precis som det beskrivs i artikeln – med annalkande belöning.

16:8 fastan bygger på att man vänjer sig bort med hungern och i princip handlar det ofta om att man enbart skjuter på frukosten några timmar. Det är en metod där du får bättre kontroll på ditt kaloriintag utan en sjuklig fokusering på mat. De flesta som ätit 16:8 en tid reflekterar inte ens över mat förrän det är dags för lunch. Dock vill jag tillägga att även 16:8 inte är lämplig om man haft eller har ätstörningsproblem, men jag tror inte den genererar samma kalorifixering som 5:2.

Just fokus på mat, eller snarare att inte äta mat, kan bli ett problem med 5:2. Det blir ett ständigt fokuserande av kalorier de dagar du ska äta mindre än vanligt. Å andra sidan, bör man kanske inte lägga ett större fokus på just mat om man är överviktig? Ja, 5:2 har vi nog inte hört det sista om ännu.

Har du förtjänat en glass idag? Du åt ju bara 600 kcal igår.
Har du förtjänat en glass idag? Du åt ju bara 600 kcal igår.