Porträtt: Alexander Gustafsson – En bodybuilder på väg mot tävling

Han är nu på slutuppladdningen inför Men’s Physique i Decembercupen i Lund, en tävling i fitness. Fitness och bodybuilding som på senare år blivit ett stort intresse. Han var ett lovande målvaktslöfte med en proffskarriär i England som väntade, men valde istället att gå en helt annan väg i livet. Nu är han ögonlasertekniker och personlig tränare med styrketräning som den stora passionen. Följ med på resan från off-season-träningen, dietuppladdningen i USA och den sista spurten inför tävlingen i Lund den 23 november, med den mest målmedvetna människa jag träffat. Möt Alexander Gustafsson.

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson

Alex kommer förbi min lägenhet innan en jobbresa till Åland. En maskin för ögonlaseroperationer ska servas. Det är en tagen man jag möter. Min gode vän är sargad, energilös och har inte alls den där energin som innan. Glädjespridaren som jag inte har träffat på tre månader nu, sitter utslagen i soffan med tom blick och stirrar rakt fram. Han ser ut som en slagen hjälte, men jag vet att skenet bedrar. Under det där energilösa skalet finns en tvärsäker man med bara två veckor kvar till sitt mål, och inget kommer stoppa honom.

Alex har sedan två månader gått på en stenhård diet inför Decembercupen i Lund. Han ska tävla i disciplinen Men’s Physique och det är hans första riktigt stora tävling. Parallellt med den sista uppladdningen jobbar Alex heltid som ögonlasertekniker och deltid med egna företaget Stark Livsstil som personlig tränare. Dessutom coachar han sitt 4-mannalag Team Stark Livsstil som alla tävlar inom fitness och bodybuilding. Han älskar det, men dieten, tankarna på mat och tröttheten börjar tära allt mer på honom.

Valde bort livet som fotbollsproffs

Alexander Gustafsson, nu 24 år, började tidigt spela fotboll i Gamla Upsala Sportklubb GUSK, och med sin storlek och sitt mod upptäckte man tidigt att han var en talang i målet. Redan som 15-åring fick Alex besök av agenter från England. Southampton erbjöd honom provspel under en vecka och drömmen om bli fotbollsproffs i England hägrade på allvar.

Under sin vecka i England imponerade Alex stort och Southampton erbjöd honom ett proffskontrakt. Drömmen var på väg att bli sann, eller? Efter en tids funderade ringde Alex upp Southampton och tackade nej till erbjudandet. Han reste tillbaka till Uppsala och fortsatte spela med GUSK. Alex förklarar varför:

-Livet i England var inget jag gillade. Min målvaktstränare var helt kass och vi hade riktigt dålig personkemi. De andra tränarna var inte bättre de heller; ofta fick man utskällningar inför laget, de gjorde allt för att knäcka en. Våra träningar var näst intill omänskliga, både psykiskt och fysiskt sett, de gjorde allt för att testa hur mycket man tålde. Det var en hemsk vecka.”

Det var också den veckan i England som fick Alex att sluta med fotboll. Trots erbjudande från flera stora klubbar och spel i ungdomslandslaget tröttande han till slut.

”-Det enda jag gjorde var att tränade. Varje måndag till lördag 18-21 hade vi träning och det kändes som jag aldrig fick göra något annat. Jag tänkte även på att om livet i England är det man får som proffs, då är det inte värt det. En dag innan en träning kände jag bara att det var inget kul längre. Jag ringde upp tränaren och sa: Jag slutar.”

Målvaktshandskarna i Southampton FC valdes bort mot gymhandskar istället.
Målvaktshandskarna i Southampton FC valdes bort mot gymhandskar istället.

Styrketräningen den stora passionen

Ett gymkort på Friskis & Svettis gjorde att Alex fortsatte med träningen, fast på eget bevåg, och framför allt – på sina egna villkor. Med fotbollen var Alex tvungen att träna nästan jämt, ofta på bekostnad av fritid med familj och kompisar. Med styrketräningen fick han en större frihet och han fastnade snabbt. I början styrketränade han lite det som kom han för, men det ändrade sig med tiden:

”-Jag tränade ganska ofta och tungt, men kanske inte direkt efter något särskilt schema. De första två åren var utan någon direkt plan, det vara bara skönt att vara fri och göra vad man ville. Sedan började jag splitta upp passen mer och mer och jag lade större vikt vid varje kroppsdel när jag väl tränade. De senaste 2-3 åren har det blivit mer seriöst och jag har tränat i princip varje dag.”  

Första tävlingen

Den 23 november går alltså Decembercupen av stapeln och Alex har anmält sig till nya disciplinen Men’s physique. Det är en fitnesstävling där man utför tre olika poseringar i badshorts; framifrån, bakifrån och från sidan. Det är inte som bodybuilding där man bör ha en rejäl muskelmassa utan det handlar mer om symmetri i ett styrt program. Det var också därför Alex tidigarelade sin tävling en vecka från bodybuilder-SM och Luciapokalen. Han fyller i:

”I bodybuilding är det mer fritt, du väljer många poser själv, I Men’s Psysique ska man se mer avslappnad ut och flexa lite lätt. Jag är för liten just nu för att tävla i bodybuilding. Jag är 1.90 och väger 85 kilo men det är tillåtet att väga 98 kilo. Så Decembercupen passar bättre i år. Inte för att jag bryr mig hur det går egentligen, det handlar mest om att slutföra tävlingen och framför allt att ha genomlidit den här deffen fram till tävlingen. Det ger mig erfarenhet och rutin ifall jag ska coacha någon annan som ska tävla i framtiden.”

Alex tranar(1)_400

Uppladdning i USA

Uppladdningen påbörjades i USA och San Diego där Alex också tränade mage för första gången på allvar. Kaloriintaget minskades ordentligt och cardio blev en del av träningen. Han bodde hos en kompis och träningsförhållandena var perfekta; Gold’s Gym i San Diego har ett utomhusgym med 25°C varje dag.

”Jag har egentligen aldrig tränat mage seriöst. Jag gillade det inte. Men när jag började tappa i fett förstod jag att jag måste få fram magmusklerna mera. Jag hårdtränade mage och cardio under min tid i USA, samtidigt som jag gick ner på 2000 kcal. Innan åt jag 6000-7000 kcal per dag för att kunna behålla min massa så det var en stor omställning. Efter ett tag kände jag att vissa övningar blev för tunga och jag gick upp i reps-antal. I USA låg jag när jag började där, på cirka 10-12 repetitioner, sedan blev det fler och fler. Nu när jag kommit hem till Sverige är det närmare 25-30. Det blir mycket högintensiv träning och cardio, cardio kör jag i snitt 90 min varje dag. Det höga repsantalet beror också på att skaderisken ökar när man ligger på ett sådant extremt kaloriunderskott som jag gör nu. Det tar längre tid att bli varm nu, jag har dubbla tjocktröjor och mössa på mig för att ens kunnasvettas.”

Detta är inte Alex första vända i USA, han har även tränat på klassiska Gold’s Gym i Venice beach, Los Angeles. Det är enligt Alex en hel del som skiljer USA från Sverige när det kommer till styrketräning:

”Det är som natt och dag, fitnessindustrin i USA är så otroligt smutsig. Där förväntar sig alla att man ska dopa sig, de tar det för givet och det är helt accepterat. Jag såg en kille som var 20 år, han hade precis börjat med sin första anabolakur. Jag tror han gick upp nästan 15 kilo på bara någon månad, det var helt sjukt. När jag såg han igen några månader senare hade han gått upp nästan lika mycket till. Han sa att han precis hade avslutat sin andra anabolakur. Han såg helt grotesk ut, stor som ett hus med enorma käkar. Men som sagt, det är accepterat på ett helt annat sätt där, i USA finns det ingen anledning att ta någon annan väg en den snabbaste, kosta vad det kosta vill. Ska man tävla i Mr Olympia så är det det som krävs, då måste du manipulera kroppen. Så har det nästan alltid varit.

Även dieterna skiljer sig ifrån de i Sverige. De räknar makronutrienter som vi gör, men det tar ingen som helst hänsyn till kvalitet. Om det är 40% kolhydrater de ska få i sig på en dag så finns det inget som säger att det ska komma från pasta eller ris, det kan lika gärna komma från en Oreo cookie. I Sverige är vi mer medvetna om kvalitet” 

Förvandlingen i bilder

Svimmade av deffen

Som jag nämnde i ingressen är Alexander Gustavsson den mest målmedvetna människa jag träffat. Han har en vinnarskalle och klarar allt han tar sig för och han ger alltid 110 procent! Jag har sett honom i princip ro sönder en roddmaskin tills han inte kunde andas längre. Jag har sett honom slå bänkpressrekord med 20 kilo och springa ifrån löpare som väger långt mycket lättare än han själv. Och jag har sett honom gå upp först av alla och hålla en föreläsning inför sin klass som gör alla andra stumma av beundran. Jag tror kommentaren löd ”Ska vi gå upp efter det där?” Kort sagt, han gör jobbet och han gör det bra. Så att Alex skulle gå in helhjärtat i sin deff var det inget snack om, men det har kostat på. Han förklarar själv att han har mått fruktansvärt dåligt, och att han tänker på mat hela tiden:

”Jag tänker på mat dygnet runt, jag är energilös och skäller vilt omkring mig. Jag har såna humörsvängningar av den här hungern att jag undrar om det är värt det. Jag drömmer om mat och jag vaknar upp hungrig. En dag innan träningen svimmade jag i lägenheten. Det var i San Diego och jag minns bara att jag vaknade upp på golvet i mitt eget blod. Jag hade slagit upp hakan och det blev ett rejält ärr. Jag hade inte druckit så mycket så kroppen pallade väl inte längre helt enkelt.”

Träningsfilosofi

Det var länge sedan Alex bestämde sig för att tävla och han lade upp träningen efter vad han själv behövde. Innan deffen var det mycket benträning och hans pass var ofta uppåt två timmar.

”Jag tränade det som jag låg efter styrkemässigt i när det var off-season, särskilt ben. Vid deffen var det mer fokus på att få fram vissa kroppsdelar. Jag märkte att mina axlar var för små så jag tog bort en övning för framsida axlar och körde istället mycket utsida, till exempel hantellyft, för att få fram dem. Jag supersetade även axlarna med triceps. Sen tyckte jag mina biceps var för små, så ibland lade jag in rena bicepspass. Eftersom mina nedre bröstmuskler alltid varit ganska stora lade jag in fler övningar för övre bröst, till exempel sneda bänkpressar. Allt detta gav resultat, det fäller att träna det som behövs. Men man ska träna det man själv behöver, inte vad någon annan behöver. Bara för att någon på Youtube kör fyra ryggövningar är det inte säkert att det är vad gemene man får bäst resultat utav. Vissa behöver träna en del muskelgrupper framför andra, det är individuellt.” 

Sin träningsfilosofi kommer också från många av hans förebilder. Arnold Schwarzenegger är en stor förebild men även Kai Greene:

”Jag gillar Arnold för vad han gjort för hela sporten. Det är på grund av honom som bodybuilding är så stort idag, han förändrade allt. Hans tävling, Arnold Classic, har också blivit riktigt stor nu, den hålls till och med i Madrid nu. Även Kai Greene, tvåa i Mr Olympia de senaste två åren, är en stor förebild. Han är ödmjuk och inte en diva som många av de andra. Han bor kvar i sitt barndomskvarter i Brooklyn, inget fancy, bara jordnära. Det gillar jag.”

 

Team Stark Livsstil

Alex åker inte själv till Lund för att tävla, med sig har han sitt egna lag – Team Stark Livsstil. Totalt är dom fyra grabbar och alla är mycket seriösa i sin träning. Alla är välkomna att tävla med Team Stark Livsstil men det krävs också engagemang. Man ska ta sin träning seriöst och alltid ge järnet. Dessutom är det nolltolerans mot doping:

”Det är mycket viktigt att alla är rena och inte tar olagliga preparat. Du kan självklart ta en PWO, lite proteinpulver eller kreatin, det är okej, men allt olagligt, till exempel efederin och steroider går bort. Vi vill vara en bra förebild utåt och då är det viktigt att alla är rena.”

Att ha ett team är något som driver Alex och att coacha någon inför en tävling värderar han högre än sin egen PT-verksamhet:

”Det är något jag kan tänka mig att jobba mer med i framtiden, att coacha andra att tävla. Nu vet jag vad som krävs för att gå igenom en tävlingsdiet och vad som händer med kroppen. Det skulle vara roligare om teamet växte sig större än att min egen PT-verksamhet gjorde det. Att hjälpa människor som har ett mål är otroligt roligt, vad det än gäller – Att gå ner 10 kilo, att tävla eller att springa maraton.

Just nu satsar jag mer på teamet, jag köper kläder och dressar till alla. Jag coachar och hjälper mitt team med målbilder och träning. I framtiden hoppas jag även att fitnesstjejer vill vara med i teamet. Alla är välkomna men det kräver också god fysik, målmedvetenhet och en seriös satsning på sin egen träning.” 

Om det blir några fler egna tävlingar eller bara coachning är inte klart ännu. Alex gillar tanken på att tävla mer men vet inte om kroppen klarar så många tävlingar på ett år:

”Kroppen tar så fruktansvärt mycket stryk under tävlingsförberedelserna, jag tror max en tävling per år i så fall. Det är nog roligare att coacha andra och sen tävla någon gång ibland. Vi får se om jag får mersmak av att stå på scen, då blir det kanske mer.”

Pizzan hägrar

Så vad ska Alex göra när tävlingen väl är över? Är det fritt fram att äta då?

”Gosse, jag ska äta, jag ska äta allt! Pizza, hamburgare, allt jag kommer över. Jag har köpt 6 kg M&M’s och Snickers. Jag ska ha en del under tävlingen för att spränga upp ådrorna ordentligt innan jag går ut på scen. Du vet det blir världens chock för kroppen. Makalös pump! Sen ska jag stoppa i mig resten efteråt. Oj vad jag ska äta, jag tror jag börjar med pizzan, eller nej förresten det blir nog hamburgaren först.”

Snart dags

Så är det då dags att bege sig till Åland för jobb. Sliten reser sig Alex upp ur soffan och beger sig mot dörren. En tung vecka kommer att följas av en ännu tyngre. Om en vecka ska han ner ytterligare några 100 kilokalorier varje dag samtidigt som han ska tömma sig på vätska. Han tar jackan och går och jag frågar om det kommer gå bra. Han säger att han inte kommer ge upp, han är för nära nu.