Vitamin D ökar kognitiviteten och förebygger Alzheimers?

I en studie från 2014, publicerad i Neurobiology of Disease såg man hos möss en minskning av de proteiner som klumpar ihop sig i hjärnan vid Alzheimers sjukdom när vitamin D fanns tillgängligt. Även mössens kognitiviteten ökade hos de möss som fick vitamin D.

Ett av de viktigaste proteinerna man undersöker vid Alzheimers sjukdom är amyloid beta (A-beta). Detta är ett av de protein som kan klumpa ihop sig och skapa de plack som man sett hos patienter med Alzheimers. En hypotes är att detta protein vid för hög koncentration kan skapa så kallade oligomerer som anses skadliga för hjärnan och som på sikt påverkar minnet negativt. För att inte ha för höga nivåer av A-beta i hjärnan har vi ett annat protein i blod-hjärnbarriären som håller nere koncentrationen. Detta protein kallas P-glykoprotein (P-GP).

P-GP är viktigt för att förhindra toxifiering av centrala nervsystemet (CNS) och kan ses som ett naturligt detoxifiseringssystem i blod-hjärnbarriären. När uttrycket av P-GP minskar i blod-hjärnbarriären, vilket det har visat sig göra i hos möss som man gett diabetes, kan
dysfunktion i CNS uppstå. Insulinterapi har då hjälpt diabetesmössen att uppreglera P-GP. Detta förhindrar att mer Aβ tar sig in i hjärnan. P-GP kan alltså spela en viktig roll i att förhindra ALzheimers sjukdom.

 

bbb pgp abeta
A-beta rensas ut ur hjärnan med hjälp av P-GP. CSV = Cerebronalspinalvätska i hjärnan.

 

I studien undersökte man bland annat hur vitamin D påverkar uttrycket av P-GP i blod-hjärnbarriären och hur A-beta rensades ut i samband med detta. För att P-GP ska uttryckas från första början krävs bland annat att dess gen MDR1 (multidrug resistance gene 1) uttrycks i cellkärnan. Detta sker när en vitamin-D-receptor bildar ett komplex med aktivt vitamin D som binder in till MDR1-genen. Vitamin D påverkar inte bara den här genen utan nästan var 20:e gen (människan har cirka 20 000 gener).

Kort sagt: Vitamin D aktiverar sin receptor i cellkärnan och binder in till MDR1-genen  ökat uttryck av MDR1-genen → ökat uttryck av proteinet P-GP i Blod-hjärnbarriären → ökad utrensning av A-beta från hjärnan → minskad risk för Alzheimers sjukdom. Tidigare har man sett att koncentrationen A-beta ökar kraftigt när man ”knockar” ut MRD1-genen.

vitamin d
Exempel på hur Vitamin-D verkar (Pike 2009).

 

I den aktuella studien användes möss vid försöken. Dessa kan inte utveckla Alzheimers och ansamlar inte A-beta i placken, så man föder istället upp genmodifierade möss med mutationer i genen för A-beta, APP (Amyloid Precursor Protein). Det ger mössen ett högre uttryck av A-beta och minnesstörningar och plack kan då bildas.

Det man såg när man minskade dosen D-vitamin var att uttrycket av P-GP också minskade. När man ökade halten D-vitamin ökade uttrycket P-GP igen. Detta ledde också till att halten ackumulerad A-beta hade minskat till hälften (!) i hjärnan. Dessutom ökade mössen sitt ”fear-memory” när vitamin-D-receptorn aktiverades.

Koncentrationen löslig A-beta som rensades ut från hjärnan säger inte allt då A-beta förmodligen inte är farligt förrän det är i sin ”oligomeriserade” form. I den oligomerade formen kan A-beta vara giftig för hjärnceller och det spekuleras i att placken som bildas i hjärnan gör så för att skydda hjärnan mot oligomererna.

Fritt A-beta → oligomerer av A-beta → plack (syns på patologiska undersökningar av patienter som dött av Alzheimers).

P-GP verkar enbart kunna rensa ut A-beta i löslig form viket antyder att behandling med vitamin D bör ske tidigt om man vill förhindra att demens och Alzheimers uppstår. Plackbördan minskade heller inte i de äldre mössen där behandling med vitamin D sattes in sent.

Att A-beta kan rensas ut från hjärnan med P-GP är bara ett av de sätt som hjärnan kan skyddas på. Nedbrytning av A-beta kan också ske i hjärnan. Dessutom finns många andra hypoteser om hur Alzheimers uppstår. Men det verkar troligt att vitamin D är ett bra sätt att hålla hjärnan frisk så länge som möjligt.

Läs mer om vitamin D här.


Behöver du mer energi och ork? Näringsbrist är vanligt när näringen vattnas ur frukt och grönt. Läs mer här.

Dela:Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *